Det är en stark påminnelse om det dualistiska väsen som präglar mänskligheten. Å ena sidan finns den mörka, grymma potentialen att orsaka lidande och förstörelse, något som tyvärr alltför ofta manifesterar sig i världen. Men å andra sidan finns också den otroliga förmågan till medkänsla, generositet och hjälpsamhet som människor besitter.

När vi ser de grymma handlingarna som utförts mot den stackars hunden, kan vi inte undgå att känna en vrede och sorg över människans kapacitet att skada och försumma. Men samtidigt är det hjälten som stiger fram i berättelsen, de som vägrar att vända bort blicken och istället agerar för att rädda och vårda.

Det är dessa handlingar som lyfter fram det bästa i oss och visar på vår förmåga att vara fantastiska varelser.

Historien om den misshandlade hunden, som behövde ett mirakel för att överleva, är en påminnelse om att även i de mörkaste stunderna finns det hopp och potential för ljus och kärlek att blomstra.

Det är när vi väljer att handla med medkänsla och empati, när vi sträcker ut en hand för att hjälpa de som lider, som vi visar oss vara de mest fantastiska varelserna i universum.