Det var en läkare som var ute på fjällvandring och överraskades av ett oväder men så fann han en ensligt belägen stuga och han knackade på dörren och bad om skydd för regnet.

En gammal lappgubbe släppte in honom och efter lite medhavd ”apoteksvara” så lossnade talförmågan hos bägge och dom blev bästa vänner. Läkaren fann att gubben hade en ung, jättesnygg fru men inga barn, när han påpekade detta sa gubben:

-Jo men vi vet inte hur man gör!

Läkaren började förklara om blommor och bin och hela köret medan gubben och frun lyssnade med stora ögon. Till slut sa gubben:
-Mjaa, te tär verkar invecklat, kan du inte visa?
-Visa???
-Jo, visa där på frugan hur man gör, jag fattar inte annars!

Och eftersom frun i stugan som sagt var ung och snygg och apoteksspriten bedövat det mesta samvetet så tänkte läkaren att va fan jag får väl offra mej i mänsklighetens tjänst så han satte på henne.

Men eftersom det hade blivit mörkt ute och halvskumt inne så sa läkaren åt gubben medan han ”höll på” att gubben skulle hämta en lampa och lysa där nere så att han kunde se vad som föregicks och gubben lydde glatt.

På morgonen så vandrade en läkare med lätta steg hemåt.

10 år senare(det är alltid så i dessa historier)så var samme läkare på fjällvandring igen och när han passerade stugan så tänkte han hälsa på.

Gubben hälsade honom hjärtligt välkommen och jodå stugan kryllade av ungar i alla åldrar 😀 och gubben tackade för senast med orden:
-Nu det nog funkar så bra, skogvaktaren kommer 3 gånger i veckan och jag lyser med lampan