Det var en gång en man med fruktansvärda magplågor.

Denna historia utspelade sig i en högteknologisk framtid, där välfärden slaktats av marknaden. Mannen heter Göran.

Göran åker in till sjukhuset. Han kommer in i entrén. Där står en stor blinkande skylt som visar ”Har ni hjärtproblem – följ gul linje på golvet. Har ni magproblem följ grön linje” o.s.v…

Göran följer den gröna linjen, in i en hiss, genom korridoren till höger och vänster och hamnar till slut framför en apparat (robot) som ser ut som en kaffeautomat.

När Göran närmar sig roboten, tänds en skylt:

”Var god lämna ett urinprov!”.

En mugg matas fram på en liten platta, Göran tar muggen, tittar åt höger och vänster, ingen där, han hivar upp slangen och kissar.

Han sätter tillbaks muggen i roboten, en slang sticks ned och ”sluuuurp” suger upp hans prov.

Roboten börjar surra och humma, efter några sekunder surrar en remsa fram, ungefär som i en taxi när man får kvitto. Göran river av remsan och läser:

”Ni lider av tennisarmbåge.”

Göran blir förkrossad. ”Himla skitsjukvård”, tänker han. Åker hem. Börjar fundera på hämnd… Tar fram en mugg. Hunden får pinka en skvätt och katten. Och så lägger Göran ett eget spermaprov i muggen.

Tillbaks till sjukhuset, grön linje, ”he, he!” tänker Göran. Han sätter in muggen till roboten. ”Slurrrp!” Blink och surr och remsan kommer ut:

”Hunden mår bra och katten mår bra, men ni ska inte masturbera så mycket, för ni lider av tennisarmbåge!”