Ingalill Johansson, en redig gammal dam som bor i Västerås, öppnade dörren när hon hörde att någon knackade på. Utanför stod en välklädd yngre man med en dammsugare under armen.

”God morgon frun” sa den yngre mannen. ”Om jag kan få några minuter av din tid så skulle jag gärna vilja demonstrera det nyaste inom dammsugare.”

”Försvinn” sa Ingalill bryskt. ” Jag är pank, och har inte pengar till sådana nymodigheter” och försökte slänga igen dörren.

Men den unge mannen var kvick och lyckades få in foten i dörrspringan.

”Ha det inte så bråttom,” sa han. ”Jag har åkt hela vägen hit från Stockholm. Säg inte nej innan du ens har sett min demonstration!”

Och med det så dumpade han en bytta med hästskit rätt på golvet.

”Nå frun, om den här dammsugaren inte kan ta bort alla spår av hästskiten så ska jag personligen äta upp resten, det LOVAR jag,” sa mannen.

Då tog Ingalill ett steg tillbaka, och sa med ett leende: ”Vänta här, så ska jag gå och hämta en sked till dig. De stängde av nämligen av strömmen för mig i morse.”